Länge sedan....
Ja jag vet att jag varit lite lat på sistone vad gäller att lägga tassarna på tangentbordet och skriva några rader i min blogg, men nu är det dags. Och det är mycket tack vare att matte äntligen tog och klippte mina klor i söndags, det är ju inte lätt med de små tangenterna annars när klorna sticker ut åt alla håll....
Och när hon ändå var igång så åkte ju pälsen på en omgång också, så nu ser man ju ut som en liten spädgris på kroppen. Gudskelov var inte grannen hemma så hon kunde inte raka öronen och halsen som hon brukar vilja. Nu har jag ju lite tid på mig att vänja mig... Ni skulle se mig när matte plockar fram väskan där hon tror hon kan gömma alla trimverktygen, jag vet inte hur liten och osynlig jag ska göra mig. Jag gillar verkligen inte att stå på trimbordet och bli luggad och klippt, vem gör det frivilligt...? ja visst får man lite gott att smaska på efteråt, men det ska vara en rejäl mumsbit om det ska kompensera dessa timmar man får tillbringa på bordet. Nån måtta får det vara!!! Ok, jag känner mig väl ganska snygg efteråt också, men det tänker jag aldrig erkänna för matte och husse.
Sedan har ju matte och husse kommit på att de inte gillar när jag skäller då det ringer på dörren...??? Varför då, undrar jag??? Det kan ju vara vem f...n som helst, nån måste ju varna alla så ingen obehörig bara kliver in hur som helst. Har de inget risktänk...? Och har de väl klivit in så är det bäst att de står stilla om det inte är någon vi känner väl, annars kan jag morra väldigt så att de förstår att de klivit över gränsen.
Det här har ju matte och husse lite jobbigt med nu, så rätt vad det är kan man åka på ett nyp och får gå och lägga sig innan "gästen" får komma in. Så nu vet jag inte hur jag ska gå vidare med detta, är det någon som har tips...?
Och när hon ändå var igång så åkte ju pälsen på en omgång också, så nu ser man ju ut som en liten spädgris på kroppen. Gudskelov var inte grannen hemma så hon kunde inte raka öronen och halsen som hon brukar vilja. Nu har jag ju lite tid på mig att vänja mig... Ni skulle se mig när matte plockar fram väskan där hon tror hon kan gömma alla trimverktygen, jag vet inte hur liten och osynlig jag ska göra mig. Jag gillar verkligen inte att stå på trimbordet och bli luggad och klippt, vem gör det frivilligt...? ja visst får man lite gott att smaska på efteråt, men det ska vara en rejäl mumsbit om det ska kompensera dessa timmar man får tillbringa på bordet. Nån måtta får det vara!!! Ok, jag känner mig väl ganska snygg efteråt också, men det tänker jag aldrig erkänna för matte och husse.
Sedan har ju matte och husse kommit på att de inte gillar när jag skäller då det ringer på dörren...??? Varför då, undrar jag??? Det kan ju vara vem f...n som helst, nån måste ju varna alla så ingen obehörig bara kliver in hur som helst. Har de inget risktänk...? Och har de väl klivit in så är det bäst att de står stilla om det inte är någon vi känner väl, annars kan jag morra väldigt så att de förstår att de klivit över gränsen.
Det här har ju matte och husse lite jobbigt med nu, så rätt vad det är kan man åka på ett nyp och får gå och lägga sig innan "gästen" får komma in. Så nu vet jag inte hur jag ska gå vidare med detta, är det någon som har tips...?
